Det vankades derby mot Pushers/Masthugget, vi möttes ju på försäsongen i en match i total brist på höjdpunkter och väldigt mycket försäsongskänsla, annorlunda skulle det dock bli idag där det hände någonting mest hela tiden. Som vanligt i en lokaltfotbollsmatch saknades det folk, den här gången hade vi det mer skralt med centrala mittfältare efter att haft mittbacksbrist senast och Pushers saknade också en hel del spelare. Efter att ha förlorat den fysiska kampen framförallt centralt i de två senaste matcherna mot Styrsö och Donsö visste vi att det gällde att stå upp för varandra idag och ta kampen, för är det något Pushers alltid varit bra på i de matcher vi mötts tidigare är det att det smällt på otroligt mycket. För att motverka detta fick slåttermaskinen Bolton spela 6:a och Calle var tillbaka i nygammal roll på mittfältet, Fredrik fick testa lite wingback men annars spelade övriga på sina vanliga positioner. Storpublik var på plats, Pushers hade som alltid bra publikstöd och ryktet om att det skulle finnas fika lockade ner lite folk även för Azaleas räkning plus en del från juniorlaget som stannade kvar efter sin träning.
Så till matchen då, den är inte gammal när Ponne får den i djupled och säkert placerar in 1–0 vilket gav oss en skön start att bygga vidare på. Därefter är det en halvlek där vi gör mycket bra men att det känns som det saknas samspel, vi lyckas ta oss runt på kanten några gånger och slå in den, men hittar inte en orange tröja. Dohls har några helt ok skottförsök strax utanför straffområdet men inga superlägen. Pushers anfaller med mycket folk och trycker ofta upp båda ytterbackarna och känslan från sidan är att vi blir fem backar och Bolton som ligger lägre och våra anfallare och 10: or som vill pressar högre vilket mest resulterar i att det blir många onödiga löpmeter. Pushers har en cykelspark som blockas och två halvfarliga hörnor, annars tror jag inte de skapar något på hela halvleken och ledningen står sig halvleken ut.
I paus justerade (eller förtydligade) Amel hur vi skulle pressa, och vi fick även in Leon i spel på centralt mittfält och ut Calle på wingback igen vilket hjälpte till lite för att komma åt Pushers. Fikavagnen rullades även ut och det otroligt billiga kaffet fick den stora publiken att bilda att vallfärda dit.
Andra halvlek blir en ganska dålig div 5 match gällande den tekniska nivån och själva spelet, inte fullt så illa som mot Styrsö senast men det är inte många passningar i rad alls, och ytterst få (åtminstone från Pushers sida) som spelas på marken. Utan det blir som det ofta kan bli i en derbymatch där man märker att det är en lite annan laddning i luften, att det blir många dueller och att rytmen störs hela tiden. Sittandes på bänken började jag osökt tänka på den gamla förbundskaptenen Lars Laban Arnessons instruktionsvideos ’Vän med bollen’. För det var det i långa stunder många som inte var, det snubblas till på bollen (vilket är väldigt lätt på Majvallen nuförtiden), och slås bort passningar, och inget av lagen lyckas riktigt lugna ner spelet utan det blir liknande tendenser som mot Donsö på så sätt att det blir väldigt mycket omställningar (men dock färre avblåsningar) Pushers sådana resulterar däremot inte i särskilt många chanser, de får en och kvitterar när undertecknad var i skogen för att hämta en förlupen boll, tråkigt för Pada att inte få hålla nollan i sin 100:ade seriematch men vi reagerar bra.
Det dröjer bara fyra min och sen gör Mats ett riktigt derbymål där han trycker sig in i straffområdet och efter visst rabalder i detsamma blir skjuten på (?) av Pushersspelaren i ryggen (eller någon annan kroppsdel) in i mål. De behöver ju trycka på och vi kommer i ett antal bra lägen, innan de båda målen har Dylan haft två kanonchanser och Bäre ett jätteskott, och Ponne har väl något läge han också.
Pushers byter (om det inte hade skett tidigare?) till 3-back och startar en forcering, men målet tände en glöd i laget och det kändes som att alla hade bestämt sig för att det inte skulle bli några fler mål för Pushers. Vi firar blockade skott, vi trycker till i duellerna och de som kommer in i ovana positioner då två gubbar gått sönder gör ett otroligt lojalt jobb. Riktigt kul att se! Freddan var tillbaka i gott slag och hittade en tunnel på deras gubbe, tror samme man kort därefter blir utvisad (och även detta lyckades jag missa). Dylan kan definitivt stänga matchen när Leon brutit boll och löpt sig till ett två mot målvakt-läge och osjälviskt spelat fram till öppet mål.
Mycket gott med tre poäng, men ingen av de senaste matcherna är väl några som fört fotbollen framåt om man säger så, vi har försökt spela någorlunda men hamnat i motståndarnas spel där det blir väldigt snabba anfall och långa löpningar hemåt. Det märks när några varit borta ett tag att vi inte riktigt nått upp i de höjderna vi hade på försäsongen men med en moralhöjande seger idag och lite mer kontinuitet på träningar och kommande matcher så kommer det också.
Vi ska nu ut på bortaturné (Björndammen/Öjersjö, Stenkullen, Kålltorp) så nästa hemmamatch är nästan en månad bort, 24:e maj möter vi Floda hemma. Azalea Ultras utlovade att de ska försöka dra igång verksamheten till dess, så vi hoppas se dem och många andra med Azaleasympatier då!
/Rasmus "Räven" Linderås
