Vi tar nu emot spelare för provträning inför säsongen 2024.

Kontakt för provträning: Amel Badnjevic

Majornas lejon satte sig på treans spårvagn och åkte (nästan) hela vägen från ändhållplats till ändhållplats. Motståndare för dagen var nykomlingen FC Kålltorp och Härlanda park bjöd på kanonväder.

Fast beslutna om att inte upprepa förra veckans svaga matchstart var det ett taggat gäng som ställde upp sig för avspark, in i elvan var Ponne tillbaka och Bengan fick äntligen spela anfallare som han tjötat om hela året. Haval kom in på vänsterkanten och Bolton återtog sin roll som 6:a ihop med Leon som varit på träningsläger i Spanien. På bänken hade vi Benna, Agge och Dylan samt en ny assisterande i Olle.

Redan från start tar vi tag i taktpinnen och trycker ner Kålltorp, med den låga solen i ansiktet får de dessutom väldiga problem med att se bollen när den kommer in i straffområdet. Vi märker också tidigt att Calle och Ponne är något snabbare än deras vänstra försvarssida  och vi firar stora triumfer när vi tar oss runt där. Bengan får tidigt ett bra avslutsläge och även Ponne, vi snor bollen i straffområdet men lyckas inte göra mål ändå. Det är överlapp och det är spel genom mitten, och det känns som att alla verkligen vill ha boll och göra sig spelbara. Kålltorp har kapten Jakob Jörnvik på mitten som några gånger vänder bort oss och hittar ut med bollen mot deras högerytter men annars har de absolut ingenting utan de skickar lycka-till-bollar på deras tremetersanfallare som han ska skarva till ingen alls.

Till slut kommer oundvikligen ledningsmålet efter ett av årets bästa anfall, Calle vinner boll på egen planhalva, driver upp den centralt (jag tror han gör det själv), släpper ut till Ponne på högerkanten som slår in den på marken till Calle som tagit in sig i straffområdet där han klackar den vidare till en fristående Bengan som gör mål för tredje matchen i rad.

Vi fortsätter sen skapa chanser och ska väl i ärlighetens namn göra både två och tre mål efter ett flertal fantastiska anfall, men det stannar vid ett efter att firma Calle Ponne gjort det igen (det är nog långt över 10 gånger de spelat fram varandra till mål).

In i halvtid och det känns som att vi har full kontroll och fokus från oss handlar om att behålla koncentrationen matchen ut utan att slå av på takten.

Och andra började där första slutade (vilket den väl alltid gör?) med att vi kan rulla runt även om vi kommer till färre chanser, när vi väl får den smäller det dock efter att Ponne agerat playmaker och droppat ner lite och hittar ett perfekt instick mellan ytterback och mittback där Leon fri med målvakten inte gör några misstag. Här kändes det väldigt klart och hade vi velat rulla runt bollen i 30 min känns det som att vi hade löst det. Så blir det dock inte, vi gör tre byten vilket sabbar rytmen lite, och med några i nya positioner hittar vi inte riktigt rätt. De tar sig in i straffområdet och belönas med en straff efter vad vi tyckte var en perfekt brytning men där domaren hade en annan åsikt. En gratisbiljett in i matchen som de tar och gör att Kålltorp får lite ork att forcera lite, de får någon rätt farlig frispark och till slut får de ett skitmål på hörna som de nickar på Ponne, och anfallare som han är höftar han in den i mål istället för att skicka undan den. 10 nervösa minuter blir det (som dock underlättas av att Ponne ordnar en frilägesutvisning på deras mittback) innan vi kan pusta ut och ta med oss tre poäng hem på treans spårvagn.

Fantastisk fotboll i 70 min, kanske det bästa i årets seriespel, men tyvärr har vi fortfarande dessa grejer att vi inte riktigt kan spela av en match eller att vi likt förra veckan inte alls är påkopplade första 45. Men kan vi orka spela så här i 90 min varje match kommer alla lag få det tufft mot oss.

Nu väntar en viktig match hemma nästa vecka mot Floda som är tre poäng framför, vinst där och vi hakar verkligen på i toppen. Fredag 24/5 19:15 på Majvallen är det som gäller, väl mött då så hoppas vi på storpublik och fint väder.

/Rasmus ”Räven” Linderås

Långhelg, fredag och fyra man på bänken. Jonas och Ponne var tyvärr bortresta men in kom istället Dylan, Fredrik, Benji (som gjorde comeback efter en lång skadefrånvaro) samt Love från juniorlaget. Så förutsättningarna var goda inför matchen. Gräsplan och rätt varmt i luften skapade en trevlig känsla inför matchstart.

Vi hittar dock tyvärr inte alls rätt i första halvlek, Stenkullen får med sin formation övertag på kanterna vilket vi inte klarar av att hantera. Och när vi väl har bollen finns det för få spelalternativ för vår backlinje då vi inte riktigt lyckas göra oss spelbara på mittfältet och i anfallet. Eller så är det att vi inte vågar slå passningarna. Oavsett gör det att vi rullar igång kort men sen fastnar nästan direkt, tror vi har en hörna och kanske 1–2 gånger som Calle kommer runt på sin kant men mer är det inte. De däremot skapar/får till skänks ett flertal lägen av oss och två av dessa leder till mål. Och att det bara är 0–2 ska vi vara glada för, Arvid har ett otroligt block på ett bra läge och Pada har ett antal räddningar utöver det. Annars är det mycket Stenkullen som inte riktigt får till sina avslut

Amel ändrar dock om i paus, vi ändrar formation och bestämmer oss för att låta Stenkullen få smaka på sin egen medicin så att säga genom att anfalla mot dem på samma sätt som de sårade oss i första halvlek. Men framförallt lyckas vi omvandla all den frustration jag tror alla kände över första halvlek till ”energi” i andra halvlek.

Och det ger utdelning direkt, när vi får ett riktigt skitmål på hörna, Dohls slår in den mot Bengan som via deras gubbe får in den i mål. 40 min kvar att spela och vi har nu börjat trumma igång ordentligt, Kappe (främst) hittar ett antal fina bollar mot Calle och han har ett halvfriläge där han får på ett skott som målvakten lyckas peta undan, ett annat när Dylan bara ska lägga in den innan deras gubbe lyckas kasta sig och avstyra målförsöket. När man trycker på leder det oundvikligen till omställningar, och det är genom en sådan som deras mycket snabba och duktiga nr 66 kan slå in den till en offsidestående (?) Stenkullenspelare. Alla i backlinjen kände att det var offside, och det är klart att det påverkar matchen, den förloras dock absolut inte här utan i den första halvleken.

Bara minuten senare kommer en ny situation som man kan diskutera, vid en längre boll på kanten mot deras tvåmålsskytt nr 12 så trycker Kappe till honom lite så att han hamnar utanför plan, ingenting sa domarna och det tyckte inte vi heller. Annorlunda tyckte såklart Stenkullenbänken då det skedde precis vid dem. I anfallet efter tycker då nr 12 att det är en bra ide att efter bollen spelats iväg av Kappe sparka/stämpla honom stenhårt på hälen. Gult kort blir det i situationen, men det var ju bara i frustration över tacklingen senast tyckte Stenkullens bänk. Om ens tanke efter att ha fått en tackling är att gå och sparka ner personen som tacklade en behöver man nog jobba på att hantera sitt humör…Mycket fokus på detta är det nu, men det är otroligt fult gjort, och dessa efterslängar är verkligen något man vill ha bort från fotbollen. Det kunde och med mina orangea glasögon borde ha varit ett rött kort.

Vi fortsätter att trycka på efter det, och har väl några chanser, Calle är igenom men väljer att stå på benen och får en fördel som tyvärr leder till inspark, vem vet vad den frisparken kunnat leda till? reduceringen kommer till slut, men för sent när vi återigen gör mål på hörna, denna gång genom a-lagsdebuterande Love som snyggt nickar in den i nät. Kort därefter blåser domaren av och vi får inkassera ytterligare en förlust tyvärr. Dock många poäng kvar att spela över.

Sammanfattningsvis så hade vi nog förtjänat tre poäng efter den andra halvleken vi gör, men har man gett motståndarna 0–2 i handicap efter första 45 blir det svårt att vinna. Det märks också att fler behöver få upp sin kondition, vi spelar en krävande fotboll och när man inte riktigt har energin tar man också dåliga beslut eller orkar inte göra sig spelbar och då blir det också svårt att spela på det sätt vi vill.

Nästa vecka väntar en ny bekantskap (som lag) för oss då vi möter FC Kålltorp, men med många bekanta ansikten för vi som spelat vår ungdomsfotboll i Göteborg. Väl mött då!

/Rasmus "Räven" Linderås

Enda sen Alex autocorrect (?) döpte Björndammen/Öjersjö till Björnarna hade undertecknad hakat upp sig på att det lät som två speedway-lag, Lejonen (från Gislaved, inte Majorna) är ju redan ett lag som ni alla vet så varför skulle inte Björnarna kunna vara ett annat?. En referens som hade legat närmre för de flesta är ju Wild kids där det åtminstone så länge jag kollade var Lejonen och Björnarna som tävlade mot varandra. Oavsett så talar man ju i speedway om en 5-1:a, vilket det även stod i matchen mellan minut 75-79 och rubriken var redan färdig inför kvällens referat. Så blev det dock inte, utan ytterligare ett mål från dem och ett straffmål från Calle ändrade på detta.

Men vi ska ta det från början, sena avhopp som alltid verkar komma denna säsong gjorde att vi hade två spelare på bänken men det var ett väl inkört lag som vi ställde på banan. Spelplatsen var Furulundsplan, en väldigt liten skolkonstgräsplan (?) där det nog inte hade bytts något konstgräs på minst 15 år. Tur att vi hade värmt upp med att träna på Gröna vallens studsplan. Fördelen med att planen var liten var att det var lättare att pressa högt, och med en studsig plan var det ännu enklare att kunna vinna boll.

Inledande minuterna präglas mest av att båda lagen spelar med låg risk och bollen skjuts iväg från backlinje till backlinje, men ganska snart kan vi ta över initiativet och börja skapa chanser. Ponne rinner igenom någon gång, vi har ett inspel från högerkanten som blir riktigt farligt och vi har även en dubbelchans för Mats och Dohls (?), däremellan har Pada gett Ponne ett friläge från eget straffområde. Detta kunde ske då Björnarna spelade man mot man på mittfält och i backlinjen samtidigt som anfallarna inte pressade vår målvakt vilket gjorde att de visserligen var kompakta men att spelyta 3 (bakom backlinjen) var en hel planhalva vilket inte är en nackdel med Ponne i laget.

De skapar väl inte jättemånga chanser men kan däremot relativt ofta spela sig förbi oss då vi inte riktigt hittade rätt i press-spelet, känslan från sidan är att vi många gånger kommer in i press först när motståndaren fått bollen istället för att stå där från början. Men när vi väl fick ordning på det kunde vi vinna bollen väldigt högt och skapa farligheter på det och deras enda möjlighet var att slå en lång diagonal boll mot deras duktiga vänsterytter.

Målet kommer också tillslut efter ett antal farliga hörnor och frisparkar till via en fast situation, men på ett inkast som Dohls slungar in och där bollen obegripligt nog får studsa inne i straffområdet innan Ponne kan skjuta in den. Skönt att få utdelning via så kallade ’skitmål’. Därefter skapar vi lite oroligheter via fasta situationer men inga jättelägen utan vi kan gå till halvtid med en 1–0 ledning.

I halvtid justerar vi lite med hur vi ska ligga och pressa samt att vi ska våga spela upp mot 10:a/forwards oftare, vi får även in två av lagets bollskickligaste spelare i Jonas och Agge vilket inte var en nackdel direkt.

Första 15 av andra blev händelserik, Bengan tar gult för snack då han tycker domarteamet missar en solklar offside, Bäre gör ett otroligt fint nickmål! på hörna efter att Calle slagit den helt perfekt och Alex tar ett orange kort efter att ha kommit helt fel in i en tackling. Därefter gör vi ett drömmål helt enligt hur vi vill spela då jag tror (ska kolla på videon från matchen som vi förhoppningsvis får av Björndammen/Öjersjö) Alex hittar upp till Bäre som släpper tillbaka till Jonas som slår den på ytan bakom deras väldigt osynkade backlinje där Ponne har gott om tid att sikta in sig och göra 3–0. Därefter får de en väldigt billig straff där det känns som att Alex solklart tar boll först.

Vi fortsätter sen skapa chanser och ha bra spel, det är någon straffsituation på Calle och en boll som håller på att studsa över målvakten och in, vi fortsätter att slå fina hörnor och Arvid är nära på en, en lyckas studsa 2–3 gånger inne i straffområdet vilket inte borde kunna ske och 10 min senare kan vi definitivt stänga matchen (kändes det som från sidan) när Bengan vinner boll högt och på egen hand kan göra sitt första mål för laget. Dohls kan sen 2 min senare öka på till 5–1 där jag missade vad som hände men plötsligt låg bollen i nät, det var inte hans snyggaste mål i karriären om man säger så. De kan sen onödigt reducera när vi tappat lite ork och koncentration där bak innan Calle äntligen kan få göra mål igen efter att Ponne blivit nedriven i straffområdet.

Men allt som allt ändå en bra match, vi har framförallt i andra några fantastiskt fina anfall där vi spelar som vi tränat. Vi hakar nu på i toppen i serien där alla slår alla, härnäst väntar Stenkullen på gräs där vi hoppas kunna ta tredje raka segern.

/Rasmus ”Räven” Linderås

Det vankades derby mot Pushers/Masthugget, vi möttes ju på försäsongen i en match i total brist på höjdpunkter och väldigt mycket försäsongskänsla, annorlunda skulle det dock bli idag där det hände någonting mest hela tiden. Som vanligt i en lokaltfotbollsmatch saknades det folk, den här gången hade vi det mer skralt med centrala mittfältare efter att haft mittbacksbrist senast och Pushers saknade också en hel del spelare. Efter att ha förlorat den fysiska kampen framförallt centralt i de två senaste matcherna mot Styrsö och Donsö visste vi att det gällde att stå upp för varandra idag och ta kampen, för är det något Pushers alltid varit bra på i de matcher vi mötts tidigare är det att det smällt på otroligt mycket. För att motverka detta fick slåttermaskinen Bolton spela 6:a och Calle var tillbaka i nygammal roll på mittfältet, Fredrik fick testa lite wingback men annars spelade övriga på sina vanliga positioner. Storpublik var på plats, Pushers hade som alltid bra publikstöd och ryktet om att det skulle finnas fika lockade ner lite folk även för Azaleas räkning plus en del från juniorlaget som stannade kvar efter sin träning.

Så till matchen då, den är inte gammal när Ponne får den i djupled och säkert placerar in 1–0 vilket gav oss en skön start att bygga vidare på. Därefter är det en halvlek där vi gör mycket bra men att det känns som det saknas samspel, vi lyckas ta oss runt på kanten några gånger och slå in den, men hittar inte en orange tröja. Dohls har några helt ok skottförsök strax utanför straffområdet men inga superlägen. Pushers anfaller med mycket folk och trycker ofta upp båda ytterbackarna och känslan från sidan är att vi blir fem backar och Bolton som ligger lägre och våra anfallare och 10: or som vill pressar högre vilket mest resulterar i att det blir många onödiga löpmeter. Pushers har en cykelspark som blockas och två halvfarliga hörnor, annars tror jag inte de skapar något på hela halvleken och ledningen står sig halvleken ut.

I paus justerade (eller förtydligade) Amel hur vi skulle pressa, och vi fick även in Leon i spel på centralt mittfält och ut Calle på wingback igen vilket hjälpte till lite för att komma åt Pushers. Fikavagnen rullades även ut och det otroligt billiga kaffet fick den stora publiken att bilda att vallfärda dit.

Andra halvlek blir en ganska dålig div 5 match gällande den tekniska nivån och själva spelet, inte fullt så illa som mot Styrsö senast men det är inte många passningar i rad alls, och ytterst få (åtminstone från Pushers sida) som spelas på marken. Utan det blir som det ofta kan bli i en derbymatch där man märker att det är en lite annan laddning i luften, att det blir många dueller och att rytmen störs hela tiden. Sittandes på bänken började jag osökt tänka på den gamla förbundskaptenen Lars Laban Arnessons instruktionsvideos ’Vän med bollen’. För det var det i långa stunder många som inte var, det snubblas till på bollen (vilket är väldigt lätt på Majvallen nuförtiden), och slås bort passningar, och inget av lagen lyckas riktigt lugna ner spelet utan det blir liknande tendenser som mot Donsö på så sätt att det blir väldigt mycket omställningar (men dock färre avblåsningar) Pushers sådana resulterar däremot inte i särskilt många chanser, de får en och kvitterar när undertecknad var i skogen för att hämta en förlupen boll, tråkigt för Pada att inte få hålla nollan i sin 100:ade seriematch men vi reagerar bra.

Det dröjer bara fyra min och sen gör Mats ett riktigt derbymål där han trycker sig in i straffområdet och efter visst rabalder i detsamma blir skjuten på (?) av Pushersspelaren i ryggen (eller någon annan kroppsdel) in i mål. De behöver ju trycka på och vi kommer i ett antal bra lägen, innan de båda målen har Dylan haft två kanonchanser och Bäre ett jätteskott, och Ponne har väl något läge han också.

Pushers byter (om det inte hade skett tidigare?) till 3-back och startar en forcering, men målet tände en glöd i laget och det kändes som att alla hade bestämt sig för att det inte skulle bli några fler mål för Pushers. Vi firar blockade skott, vi trycker till i duellerna och de som kommer in i ovana positioner då två gubbar gått sönder gör ett otroligt lojalt jobb. Riktigt kul att se! Freddan var tillbaka i gott slag och hittade en tunnel på deras gubbe, tror samme man kort därefter blir utvisad (och även detta lyckades jag missa). Dylan kan definitivt stänga matchen när Leon brutit boll och löpt sig till ett två mot målvakt-läge och osjälviskt spelat fram till öppet mål.

Mycket gott med tre poäng, men ingen av de senaste matcherna är väl några som fört fotbollen framåt om man säger så, vi har försökt spela någorlunda men hamnat i motståndarnas spel där det blir väldigt snabba anfall och långa löpningar hemåt. Det märks när några varit borta ett tag att vi inte riktigt nått upp i de höjderna vi hade på försäsongen men med en moralhöjande seger idag och lite mer kontinuitet på träningar och kommande matcher så kommer det också.

Vi ska nu ut på bortaturné (Björndammen/Öjersjö, Stenkullen, Kålltorp) så nästa hemmamatch är nästan en månad bort, 24:e maj möter vi Floda hemma. Azalea Ultras utlovade att de ska försöka dra igång verksamheten till dess, så vi hoppas se dem och många andra med Azaleasympatier då!

/Rasmus "Räven" Linderås

Efter att ha spelat i dimma mot Donsö förra veckan var det nu dags att bege sig ut i södra skärgården för att möta deras rivaler Styrsö, planskötaren hade gett ok för att premiärspela på deras gräsplan men det var innan han visste att det skulle börja snöa denna lördag 20:e april 2024. Det gav inte heller de bästa förutsättningarna för att kunna rulla boll, och de bästa förutsättningarna hade inte vi heller med sju spelare borta sen förra matchen och fyra skadade och ytterligare några på jobb. Dessutom var det flera i den 14-mannatrupp (förstärkt med de två juniorerna Love R och Theo) som hade känningar och inte hade tränat i veckan.

Men så är väl livet i lokalfotbollen och vi kommer inte vara ensamma med att sakna spelare till matcherna.

Så till matchen då, vi har ju mötts ett antal gånger nu i div 5 och 6 och har rätt bra koll på varandra. Och vi vet ju att Mattias är farlig och att det viktigaste är att se till att ha koll på honom, det håller tyvärr bara i 4 min, då ett instick bakom backlinjen ger läge för Styrsö att rulla in 1–0. Efter det har vi lite mer av spelet, och försöker väl känna oss fram till hur mycket det går att spela på gräsplanen. Det funkar helt ok, och vi kan efter att ha fått en frispark 15 m in på deras planhalva kvittera. Detta efter att Havals känsliga lyftning nått Kappe som (igen i sitt orangea varselunderställ) kan nicka in kvitteringen.

Efter det får vi energi och får även upp spelet lite på deras planhalva, och vi skapar en del via hörnor och en frispark som Dohls drar klockrent i ribban. Farligast är dock när Haval och Dohls hittar in bakom och tvingar deras rutinerade men inte jättesnabba mittbackar att jobba lite defensivt djupledsspel. Fredrik har ett läge där han petar den förbi målvakten men sen inte får till avslutet, han har ett till läge runt straffområdet där det tyvärr blir en passning istället för skott och det är en, två gånger till när deras målvakt precis lyckas komma före på bollen.

Men 1–1 i halvtid och stundtals helt ok spel. Pressen osynkad och positionsspelet och hemjobbet var sådär ibland vilket det finns en naturlig förklaring i när många spelade på ovana positioner eller inte hade tränat eller spelat ihop så mycket innan. En tungsprungen gräsmatta gjorde inte saken bättre. De var ju dock lika för båda lagen och Styrsö var såklart också påverkade av planen.

Till andra hade tyvärr mattan släppt rätt så mycket och det var 45 rätt dåliga minuter fotboll som låg framför oss, ett tag kändes det som att bollen befann sig i omloppsbana och inte ville komma ner på marken där det var utspark, nick, volleyrensning, nick, nick, ev frispark. Och repeat. Med 20 min kvar får de dock en frispark där vi tyvärr tappar markeringen helt på deras vänsterback (tror jag) som kan skjuta in 2–1. Innan dess har vi dock LÄGET som mycket väl kunde gett oss tre poäng eller åtminstone 1. Theo läser en tofflig hemåtpass (?) mot målvakten men avslutet går tyvärr utanför. Sen tilldelas de då ovan nämnda frispark och det av experter och kommentatorer så älskade momentumet svänger över till Styrsös fördel. Vi har väl inte riktigt ork kvar här för att kraftsamla för en forcering även om vi håller en del boll, ett bolltapp på mitten leder tyvärr till 3–1 och vi får ännu gång lämna denna ö utan poäng.    

Starkt jobbat av alla som var där, och trots många förutsättningar som inte gynnar oss, en blöt gräsplan, ovana positioner etc krigar vi på i hela matchen och har bra energi och snack större delen av matchen. För att vinna dessa typer av matcher när vi behöver kriga för varje halvchans vi får så behöver man ha lite marginaler med sig vilket vi inte har idag. Serien är dock lång och alla verkar slå alla, det är bara fyra poäng upp till förstaplatsen och vi vet att vi har en höst med mycket hemmamatcher.

Till nästa vecka ska vi ha lite gubbar tillbaka och vi hoppas ni kommer och stötar oss i årets första derby. 26/4 19:15 Majvallen, mot Pushers/Masthuggets BK. Väl mött då.

/Rasmus ”Räven” Linderås

Det var äntligen dags för hemmapremiär och Donsö var motståndet för dagen. Sen matchtruppen senast utgick Arvid och Dylan som ersattes av Fredrik och Pippo. Donsö hade tyvärr tagit med sig dimman med färjan in till matchen och det enda man såg från läktaren långa stunder var kapten Kappes orangea varselunderställ. Donsö har vi ju mött några år i femman nu och trots att vi vet hur de vill spela har det varit förtvivlat svårt för oss att få med oss några segrar trots stor dominans både med bollinnehav och målchanser. Och den matchen vi nu skulle bevittna kändes i dess karaktär identisk med den 4–3 förlust vi åkte på i höstas även om vägen dit var lite annorlunda.

Vi inledde precis som senast rätt piggt och jag tror inte ens det hade gått 3 min innan Ponne får sitt och lagets första (men inte sista) riktigt bra läge att göra mål men Donsömålvakten gjorde en fin räddning. Vi kom runt bra på kanterna och Alex hade några utflykter offensivt från sin mittbacksposition och får även till något avslut. Men efter en kvart kommer ledningsmålet efter att Sebastian "Bärra" Bäregård snappat upp en lös boll i straffområdet och säkert skjutit in den. Men säg den ledning som varar, för bara två minuter senare kvitterar Donsö på en lobb efter att vi ligger fel i positionerna efter ett bolltapp centralt.

Vi fortsätter dock trumma på, Haval får till ett bra avslut som Ponne stöter i nät, tyvärr offside, men vi var på rätt ställe iaf. Ponne blir sen nedriven på väg igenom och dagens första (men inte sista) gula för Donsö var ett faktum, mycket kort därefter är samme gubbe där igen och sparkar på Ponne igen men klarar sig undan ytterligare ett gult. Resten av halvleken minns jag mest som att det blir väldigt mycket frisparkar i mitten och någon hörna men utan någon 100 % chans.

Halvtid och gått om tid för matchen att hinna svänga ett flertal gånger till. I andra startar vi igen bra och är det bättre laget så självklart tar Donsö ledningen på hörna efter att deras spelare fått nicka helt fritt. Lyckligtvis för oss kvitterar Haval omgående efter att Ponne kommit runt på kanten och spelat den in i straffområdet (via touch? på en Azaleaspelare som löpte på första) till Haval som med högern trycker in den lågt i bortre.

Nu har matchen gått över till det stadiet som ofta sker mot Donsö när båda lagen anfaller väldigt direkt mot varandra och det blir omställning på omställning på omställning, varvat med avblåsningar på mitten för olika kampsituationer... Och tre minuter efter vår kvittering kommer de i 3vs2 (tror jag) och inlägget nickas snett och omedvetet (annars väldigt snyggt) mot främre ytan där deras anfallare hinner först och kan trycka in 3–2. Nu minns jag inte riktigt ordningen allting skedde i, men vi fortsätter skapa tryck och farliga målchanser, Ponne har ett riktigt bra läge som målvakten räddar, det är några hörnor och inspel som blir halvfarliga, och drygt 10 min efter deras ledningsmål kvitterar Ponne efter att han hunnit först på Leons instick och kan peta den förbi målvakten. De tar något gult till, som supporter från läktaren tycker man nog att de kunde fått något till då det kändes som att alla fick en tillsägelse. Men tyvärr blir det vårt gula som indirekt avgör, då det är på den frisparken som via stolpen de sen kan trycka in returen på. Vi forcerar sista 10 men det blir inga fler mål utan efter 12 obesegrade matcher kommer till slut årets första förlust.

Även om vi inte gör vår bästa match för säsongen och skärpan och fokus kanske inte finns där på den nivån som krävs så gör vi mycket bra också, målen kommer efter bra sekvenser och backlinjen kan hitta upp direkt till forward ett antal gånger och det är också när vi får till våra anfall enligt de spelmönster vi nött in på träning som vi är absolut farligast.

Nu till helgen väntas det ö-resa för oss och Styrsö står för motståndet, ett annat lag vi stött på i väldigt många år nu. Spelplatsen blir sannolikt Donsövallen om inget mirakel hinner ske så att Styrsös annars väldigt trevliga gräsplan torkar upp under veckan. För er som inte vill tillbringa en lördag i södra skärgården spelar vi nästa hemmamatch, fredag 26/4 19:15 här på Majvallen då det är dags för derby då Pushers/Masthugget kommer på besök. Till dess ska vi också fått lite mer ordning på café och inträde.

PS. Allt som står här ovan kan vara fel då matchen var mycket svårsedd i dimman.

/Rasmus "Räven" Linderås

Premiär, det är ju alltid lika speciellt när det äntligen blir på allvar och matcherna verkligen gäller något. Och som vi vet av erfarenhet kan det sett hur bra eller dåligt ut som helst på försäsongen men när det väl är första matchen finns det ofta tendenser till nervositet och kalvar på grönbete som bara rusar ut som att man aldrig spelat fotboll innan. Och vårt facit i premiärer vet ju vi som varit med hela vägen att det varit sådär. 2017: Menisken 3–1, 2018: Arbetarnas IF 0–2, 2019: Landala IF 0–0, 2020: Vrångö IF 0–0, 2021: Lagårn 0–1, 2022: Donsö IS 2–2, 2023: Guldhedens IK 3–3. Senaste och enda segern kom alltså mot Menisken för 7 år sedan och frågan inför dagen var om 1) Vi äntligen skulle vinna en premiär X) Kryssa ännu en gång 2) Vara fortsatt obesegrade.

Från start visade vi definitivt inte upp någon nervositet och redan efter 3 min var matchbilden rätt klar, Mossen hamnar/lägger sig i en 5-3-2 med hela laget på egen planhalva och vi kan lugnt och metodiskt rulla runt och etablera spel, vi kommer runt på kanterna ett flertal gånger utan att det blir jättefarligt utan det är när vi kan kombinera oss fram centralt som det blir absolut farligast, Agge har väl två halvchanser när han får vrida och vända i straffområdet, och det är ett flertal hörnor som skapas dock, där någon blir till ok läge för Kappe men annars är det inga jättelägen. Mossen vill sätta igång kort och spela sig ur, antalet gånger de lyckas i första kan man räkna på ena handens fingrar utan oftast vinner vi boll eller tvingas de slå långt som vi för det mesta kan samla upp. De har någon omställning också när vi hamnat lite fel med laget men annars kommer chanserna när vi själva tappar fokus för en kort stund och håller i bollen lite för länge vilket leder till bolltapp. Till slut får vi dock in ett förlösande mål när deras vänstermittback slår en helt galen boll rätt till Ponne som har helt öppet mål (då målvakten befann sig utanför mål för att erbjuda kort alternativ). Visserligen på volley men det var nog ett av karriärens enklare mål. Bäre tvingas tyvärr utgå med en smäll (som han sen tillfrisknar från till andra halvlek vilket var bra för oss) och Leon kommer in i hans ställe precis innan halvtid. 1–0 i halvtid, bollinnehav kändes som minst 75–25 i bollinnehav och i hockey hade man sagt att isen inte behövde spolas på vår sida. Men trots det inte jättemånga farliga chanser, dock ska man ha med sig att det oavsett nivå är svårt att bryta sig igenom ett lågt 5-3-2 och spelyta 3 (bakom deras backlinje) blir inte särskilt stor.

I andra flyttar Mossen upp positionerna lite mer och vi blir något tröttare (och de gör byten oftare för att kunna trycka upp mer), men fram till deras mål är vi fortsatt klart bättre, Jonas har ett farligt skott och vi får ett antal frisparkar efter att han blivit nedsparkad för 22: a, 23:e och 24:e gången. Men mitt i alla dessa farligheter leder en olycklig skarv av Kappe fram till att deras anfallare får halvfriläge och kan få iväg ett bra skott som Pada gör en fin räddning på men där returen tyvärr går rätt ut till deras forward som kan lägga in den i to, kasse. De får ju lite mer energi här men det leder inte till särskilt många chanser, matchen öppnas också upp mer när båda lagen inte orkar jobba lika mycket upp och ner, vi tvingas och gör en hel del byten pga. skadekänningar, kramp och annat vilket väl knappast hjälper för att få mer rytm i spelet. Vi fortsätter skapa halvchanser, tror vi har ett friläge, Leon med flera har några instick mot bl.a. Bäre där vi tyvärr inte får till något avslut och Alex tar en 60-meterslöpning och är så när efter att ha petat den förbi en back kunna göra detsamma runt målvakten och minst få med sig en straff, men den för dagen väldigt duktiga Mossenmålvakten lyckas avvärja i sista stund. Men till slut ger en omställning resultat där Leon ungefär vid mittplan får bollen halvt rättvänd, vänder om och slår en perfekt boll ut till Calle som tar med sig den, och slår ett hårt lågt inspel förbi målvakten till Bärra Inzaghi som än en gång är på rätt plats och kan dundra in segermålet. Sista 10 blir såklart nervösa när vi ska spela av en ledning, och de trycker självklart på mer och chansar lite men förutom några hörnor blir det inte jättefarligt ändå utan efter 93:35 blåser domaren av och en väldigt skön premiärseger och tre poäng kan tas hem till Majvallen. Till matchens lirare utsågs Sebastian ”Bäre, Bärra” Bäregård av den tidigare innehavaren Bengan.

Ska man hitta små förbättringsområden tyckte jag från läktaren att vi 1) Behöver få fler djupledslöpningar från minst en av 10: a och forwards för att trycka ner deras backlinje och öppna upp ytor för de andra, Ponne är garanterat snabbare än alla mittbackar i serien 2) Våga hitta upp direkt till dessa från backlinjen centralt, det blir ofta att vi söker wingback antingen på samma kant eller att vi försöker slå en diagonal boll över till bortre wingback. Det är bra att ha bollen men vi måste variera med att ibland försöka spela igenom flera lagdelar och slå mer hotande passningar (dock utan att bara slå dem på chans). Det blir lätt att vi lämnar över den till Jonas som driver upp den själv, det är ofta rätt effektivt och vi skapar också chanser på det sättet men ännu mer variation är jag övertygad om kan leda till ännu högre höjder för detta lag.

Med det sagt så gör vi en otroligt bra match på många sätt och visar framförallt att vi tror på vårt spel, annars avgör man inte i slutet på det sätt vi gör. Vi har också visat mot lag oavsett division att det dels är fruktansvärt jobbigt att möta vår press och dels att vi kan hålla i boll och trötta ut motståndarna på ett helt annat sätt än vad jag upplevt i laget innan. Vi tar steg för varje match och det ska bli riktigt roligt att följa hur långt det kan bära i år!  

Nästa vecka är det äntligen hemmapremiär, vi vågar inte utlova fint väder men däremot ett lag som kommer bjuda på rolig fotboll, mycket energi och förhoppningsvis även 3 poäng. Vi hälsar alla Azalealag, föräldrar, släkt, vänner, övriga intressenter av bra fotboll samt motståndare varmt välkomna till Majvallen fredag 12/4 19:15.

/Rasmus ”Räven” Linderås

Försäsongen avslutades med 2–2 borta mot Hisingsbacka. Det innebär att vi gått 5 5 0 28-16 under försäsongen. Ett väldigt imponerande facit. Med undertecknad på scoutinguppdrag utomlands tog Aron Lund på sig ansvaret att författa dagens referat enligt nedan:

               Petter

      Kasper Arvid Johannes

    Leon Jonas Rasmus Haval

                Bäre

             Daniel Agge

Bänk: William, Filippo

Elvan för dagen formulerades enligt ovan. Alex, Calle och Ponne tyckte det var så roligt med träningsläger att de valde att åka på ett till i Åre? (eller annan svensk skidort) nästan direkt efter hemkomst från Helsingborg och utgick alltså från senast. David hade fått en smäll på foten under lägret och utgick också. Däremot var Agge tillbaka för första matchen på nästan två månader och Jonas, Leon, Pippo och Haval var fulla med energi efter att ha missat lägret. På bänken fanns även William från juniorlaget.

Sista försäsongsmatchen och därav alltså genrep! Hisingsbacka, div 4, stod för motståndet, och på förhand kändes det som det skulle bli en tuff match. Första 15 är väldigt roliga att titta på. Båda lagen sätter hög press, båda lagen vill spela sig ur, och båda lagen löser det ganska bra. Båda lagen hotar ganska bra med djupledsbollar och det uppstår några halvchanser åt båda håll. Vi får i minut 17 utdelning för en av dessa djupledsbollar. August suger in ett uppspel, håller ifrån en Backaförsvarare, med stort lugn håller i bollen, och sedan hittar ut till Leon med en ruskigt fin passning som blir helt ren med målvakten och därifrån inte gör några misstag. Därefter tar vi över spelet mer, och lyckas framförallt skapa farligare chanser. Bland annat prickar vi stolpen två gånger och har en boll på mållinjen. De två bästa chanserna vi får är dock inte speciellt nära att förvaltas alls. Först lyckas Leon på fint sätt bryta igen deras mittfält och med en fin passning friställa Daniel i drömläge. Daniel hade tyvärr inte riktigt vässat vänsterfoten nog, utan avslutade mitt på målvakten. Den andra riktigt bra chansen kommer lite på slump när en frispark från Jonas studsar igenom alla och landar tillslut hos August som bröstar med sig den och avslutar med vänstern… mitt på målvakten igen! Efter 30 väldigt intensiva minuter blir det tydligt att vi inte kommer orka med detta tempot hela matchen. Vi blir trötta, orkar inte vårda bollen och orkar inte visa oss för varandra längre. Backa tar över spelet men skapar inte speciellt mycket, förrän precis i slutet där en Backaspelare kommer fri till vänster i straffområdet men Petter kommer ut bra och lyckas med en fin räddning. Bra första halvlek men det var redan trötta ben och bara två på bänken, så andra halvlek såg ut att bli tuffare.

Och som om det inte var nog med det så gick jag förbi Backas målvakt innan matchen och frågade om de hade bra lag, och där fick jag svaret ”Ja, men vi har fem startspelare på bänken”. Redan från start i andra var det tydligt att Backa kom ut med ett helt annat självförtroende. Vi var trötta och Backa spelade sig ur den mesta av pressen som kom. Tidigt i andra lyckas Backa komma fram på vänsterkanten och sedan friställa en Backaspelare som rundar Petter men Arvid lyckas rensa på mållinjen igen. Kort efter det kommer de fram på vänstersidan igen och hittar en boll snett bakåt mot straffpunkt där en Backaspelare avslutar i ribban. Det är rejält svettigt första minuterna av andra halvlek och vi tappar mycket boll på egen planhalva. På nåt sätt lyckas vi ta oss ur den jobbiga perioden och kommer upp lite på deras planhalva. Och ibland räcker det att bara i några minuter lyckas flytta upp spelet! Vi vinner boll högt, hittar ut till Filippo som slår en hård boll till Bäre som fint trycker in 2-0.

Det blev tydligt för våra motståndare, nu måste Backa framåt! Tyvärr ger Backa svar på tal nästan direkt när Backa tar sig fram på vänsterkanten, en spelare bryter in i straffområdet och blir nedriven. Reducering 2-1 är ett faktum. Resten av matchen blir en övning i försvarsspel. Backa skapar en hel del chanser och tillslut lyckas vi inte stå emot. Efter bolltapp på mitten så friställs en Backa spelare som dundrar in bollen ribba in, till 2-2. Jonas passar på att ta ett andra gult och vi avslutar sista minuterna av matchen med 10 man. Backa skapar några chanser till men vi lyckas stå emot! 2-2 slut!

Bra första 30 och borde väl ha förvaltat våra lägen då! Bra försvarsspel och inställning på samtliga!

Med vänliga hälsningar Aron Lundh

P.S. Jag vill rikta lite extra beröm till nummer 4 i Backa, Adis Basic. Han kommer in i andra halvlek och visar att han är en klass för sig. Som mittback vinner han, med sin fysik, många dueller djupt ner i banan och har ett fint lugn med bollen. Men han tar sig också framåt och snurrar upp våra försvarare i vårt straffområde. Mäkta imponerande!  

Kort rapport från lägret och referat av matchen mot Croatia.

Plats: Råå vallar, Helsingborg

Antal: 23 från början, sen dess hade två slutat, en behövde vara hemma med barn, en jobbade, en blev sjuk på fredagen och tre som var med var dessutom skadade. Så 13 som kunde spela och träna fullt.

Fokus: Ha kul, dricka sportdryck.

Korta punkter om övrigt kring lägret:

• Bistron 10/10
• Uppgraderat boende 10/10
• Kommittén 10/10
• Heaven 23:s ugnslucka 10/10
• Träningarna 10/10
• Plan 7 10/10
• Målgestvideorna 10/10
• Val av ny segerlåt 10/10
• Val av ny ramsa inför match, var nog dags eftersom att kapten Kappe lyckade säga fel inför matchen

Matchen då: Som vanligt denna säsong var det 13 som var tillgängliga varav en febrig målvakt, tur då att startelvan är vältränad. Croatia som var dagens motståndare visste vi inte mycket om, mer än att de hade kvalat till div 4 förra året och vad man kunde läsa sig till hade en hel del (mestadels yngre (än oss)) spelare med erfarenhet från högre divisioner. Men uppenbarligen hade de respekt för oss, eller rättare sagt så sätter vi oss nog tidigt i respekt under matcherna med vårt intensiva press-spel och våra snabba återerövringar där motståndarna sällan får behålla bollen särskilt länge. Lägg där till att det finns en väldigt stor tydlighet i vårt spel där alla vet vad det ska göra och vi kan ganska enkelt hålla i bollen i längre perioder. Vilket vi gör och rätt ofta kan hitta upp till Bengan, Bärra eller Wilson centralt men det är på kanterna via våra wingbacks Mats och Calle vi oftast kommer runt. Men första målet var inget spelmål utan det kommer på hörna (första hörnmålet för i år tror jag) som Bärra kan nicka (axla?) in.

Efter det fortsätter vi trycka på, David ”Winston” Wilson har skott i ribban, Ponne är nära på andraläget och överhuvudtaget spelar vi riktigt bra och enligt de spelmönster vi övat in, XG i första halvlek ligger nog på ca 2.6, men effektiviteten var väl sisådär och timingen i löpningarna var ofta bra utan att vi riktigt fick till sista passningen eller tvärtom att vi slog en boll på en bra yta men att ingen riktigt hade hunnit dit.

I andra fortsätter det som i första, och det ger målmässigt utdelning direkt när en boll från Manne missbedöms av deras back och Calle kan sätta ett perfekt tidigt inlägg till Ponne som kommer före både målvakt och back och enkelt kan stöta in 2-0. Efter detta är hela andra en chanskavalkad och ett otroligt antal nästanlägen, Calle har två skott i relativt bra lägen med vänstern respektive högern, Croatia träffar ribban i ett friläge men det är väl ungefär det vi släpper till denna match. Kappe, Winston och Arvid har en trippelchans på hörna, Bärra och Ponne testar från distans, Calle har x antal inspel som kunde och nog borde resulterat i något mål, det är ett antal frilägen som vi nästan får men där tyvärr passningen blir lite hård, bollen rullar eller att vi glömmer ta med oss den. Vi fortsätter trycka på hela vägen till slutsignal och utöver en olycklig knäskada på en Croatia-spelare och en nedyxning av Alex #66 (hämnd för att Kappe gick in och tog bollen i sekvensen innan), som i övrigt står för en mycket stabil insats ihop med resten av backlinjen. Tyvärr inget mål framåt den här gången heller vilket var synd då hans målgest håller världsklass.

 XG om vi hade mätt det denna match hade nog hamnat strax under 5, vilket är väldigt högt. Oavsett en väldigt imponerande insats där det märks att vi har kul när vi spelar där ute, vilket Bärra också påpekade efteråt. Känslan är också att vi (helt naturligt) blir bättre och bättre för varje match då vi börjar förstå spelidén och spelsystemet ännu mer samt att man börjar bygga relationer (som det så fint heter nuförtiden) på plan där t.ex. Winston kan gå i djupled när Dohls möter, eller att Arvid från sin mittbacksplats vågar följa med upp ibland men då stannar Mats osv. En sak är säker, man kommer behöva jobba hårt som motståndare mot Majornas lejon!

Nu väntar en tuff match mot div 4-motstånd i Hisingsbacka på onsdag innan vi beger oss in i centrum för seriepremiär mot Mossens BK fredag 5/4. Väl mött då!

/Rasmus ”Räven” Linderås