Kort rapport från lägret och referat av matchen mot Croatia.

Plats: Råå vallar, Helsingborg

Antal: 23 från början, sen dess hade två slutat, en behövde vara hemma med barn, en jobbade, en blev sjuk på fredagen och tre som var med var dessutom skadade. Så 13 som kunde spela och träna fullt.

Fokus: Ha kul, dricka sportdryck.

Korta punkter om övrigt kring lägret:

• Bistron 10/10
• Uppgraderat boende 10/10
• Kommittén 10/10
• Heaven 23:s ugnslucka 10/10
• Träningarna 10/10
• Plan 7 10/10
• Målgestvideorna 10/10
• Val av ny segerlåt 10/10
• Val av ny ramsa inför match, var nog dags eftersom att kapten Kappe lyckade säga fel inför matchen

Matchen då: Som vanligt denna säsong var det 13 som var tillgängliga varav en febrig målvakt, tur då att startelvan är vältränad. Croatia som var dagens motståndare visste vi inte mycket om, mer än att de hade kvalat till div 4 förra året och vad man kunde läsa sig till hade en hel del (mestadels yngre (än oss)) spelare med erfarenhet från högre divisioner. Men uppenbarligen hade de respekt för oss, eller rättare sagt så sätter vi oss nog tidigt i respekt under matcherna med vårt intensiva press-spel och våra snabba återerövringar där motståndarna sällan får behålla bollen särskilt länge. Lägg där till att det finns en väldigt stor tydlighet i vårt spel där alla vet vad det ska göra och vi kan ganska enkelt hålla i bollen i längre perioder. Vilket vi gör och rätt ofta kan hitta upp till Bengan, Bärra eller Wilson centralt men det är på kanterna via våra wingbacks Mats och Calle vi oftast kommer runt. Men första målet var inget spelmål utan det kommer på hörna (första hörnmålet för i år tror jag) som Bärra kan nicka (axla?) in.

Efter det fortsätter vi trycka på, David ”Winston” Wilson har skott i ribban, Ponne är nära på andraläget och överhuvudtaget spelar vi riktigt bra och enligt de spelmönster vi övat in, XG i första halvlek ligger nog på ca 2.6, men effektiviteten var väl sisådär och timingen i löpningarna var ofta bra utan att vi riktigt fick till sista passningen eller tvärtom att vi slog en boll på en bra yta men att ingen riktigt hade hunnit dit.

I andra fortsätter det som i första, och det ger målmässigt utdelning direkt när en boll från Manne missbedöms av deras back och Calle kan sätta ett perfekt tidigt inlägg till Ponne som kommer före både målvakt och back och enkelt kan stöta in 2-0. Efter detta är hela andra en chanskavalkad och ett otroligt antal nästanlägen, Calle har två skott i relativt bra lägen med vänstern respektive högern, Croatia träffar ribban i ett friläge men det är väl ungefär det vi släpper till denna match. Kappe, Winston och Arvid har en trippelchans på hörna, Bärra och Ponne testar från distans, Calle har x antal inspel som kunde och nog borde resulterat i något mål, det är ett antal frilägen som vi nästan får men där tyvärr passningen blir lite hård, bollen rullar eller att vi glömmer ta med oss den. Vi fortsätter trycka på hela vägen till slutsignal och utöver en olycklig knäskada på en Croatia-spelare och en nedyxning av Alex #66 (hämnd för att Kappe gick in och tog bollen i sekvensen innan), som i övrigt står för en mycket stabil insats ihop med resten av backlinjen. Tyvärr inget mål framåt den här gången heller vilket var synd då hans målgest håller världsklass.

 XG om vi hade mätt det denna match hade nog hamnat strax under 5, vilket är väldigt högt. Oavsett en väldigt imponerande insats där det märks att vi har kul när vi spelar där ute, vilket Bärra också påpekade efteråt. Känslan är också att vi (helt naturligt) blir bättre och bättre för varje match då vi börjar förstå spelidén och spelsystemet ännu mer samt att man börjar bygga relationer (som det så fint heter nuförtiden) på plan där t.ex. Winston kan gå i djupled när Dohls möter, eller att Arvid från sin mittbacksplats vågar följa med upp ibland men då stannar Mats osv. En sak är säker, man kommer behöva jobba hårt som motståndare mot Majornas lejon!

Nu väntar en tuff match mot div 4-motstånd i Hisingsbacka på onsdag innan vi beger oss in i centrum för seriepremiär mot Mossens BK fredag 5/4. Väl mött då!

/Rasmus ”Räven” Linderås