Premiär, det är ju alltid lika speciellt när det äntligen blir på allvar och matcherna verkligen gäller något. Och som vi vet av erfarenhet kan det sett hur bra eller dåligt ut som helst på försäsongen men när det väl är första matchen finns det ofta tendenser till nervositet och kalvar på grönbete som bara rusar ut som att man aldrig spelat fotboll innan. Och vårt facit i premiärer vet ju vi som varit med hela vägen att det varit sådär. 2017: Menisken 3–1, 2018: Arbetarnas IF 0–2, 2019: Landala IF 0–0, 2020: Vrångö IF 0–0, 2021: Lagårn 0–1, 2022: Donsö IS 2–2, 2023: Guldhedens IK 3–3. Senaste och enda segern kom alltså mot Menisken för 7 år sedan och frågan inför dagen var om 1) Vi äntligen skulle vinna en premiär X) Kryssa ännu en gång 2) Vara fortsatt obesegrade.
Från start visade vi definitivt inte upp någon nervositet och redan efter 3 min var matchbilden rätt klar, Mossen hamnar/lägger sig i en 5-3-2 med hela laget på egen planhalva och vi kan lugnt och metodiskt rulla runt och etablera spel, vi kommer runt på kanterna ett flertal gånger utan att det blir jättefarligt utan det är när vi kan kombinera oss fram centralt som det blir absolut farligast, Agge har väl två halvchanser när han får vrida och vända i straffområdet, och det är ett flertal hörnor som skapas dock, där någon blir till ok läge för Kappe men annars är det inga jättelägen. Mossen vill sätta igång kort och spela sig ur, antalet gånger de lyckas i första kan man räkna på ena handens fingrar utan oftast vinner vi boll eller tvingas de slå långt som vi för det mesta kan samla upp. De har någon omställning också när vi hamnat lite fel med laget men annars kommer chanserna när vi själva tappar fokus för en kort stund och håller i bollen lite för länge vilket leder till bolltapp. Till slut får vi dock in ett förlösande mål när deras vänstermittback slår en helt galen boll rätt till Ponne som har helt öppet mål (då målvakten befann sig utanför mål för att erbjuda kort alternativ). Visserligen på volley men det var nog ett av karriärens enklare mål. Bäre tvingas tyvärr utgå med en smäll (som han sen tillfrisknar från till andra halvlek vilket var bra för oss) och Leon kommer in i hans ställe precis innan halvtid. 1–0 i halvtid, bollinnehav kändes som minst 75–25 i bollinnehav och i hockey hade man sagt att isen inte behövde spolas på vår sida. Men trots det inte jättemånga farliga chanser, dock ska man ha med sig att det oavsett nivå är svårt att bryta sig igenom ett lågt 5-3-2 och spelyta 3 (bakom deras backlinje) blir inte särskilt stor.
I andra flyttar Mossen upp positionerna lite mer och vi blir något tröttare (och de gör byten oftare för att kunna trycka upp mer), men fram till deras mål är vi fortsatt klart bättre, Jonas har ett farligt skott och vi får ett antal frisparkar efter att han blivit nedsparkad för 22: a, 23:e och 24:e gången. Men mitt i alla dessa farligheter leder en olycklig skarv av Kappe fram till att deras anfallare får halvfriläge och kan få iväg ett bra skott som Pada gör en fin räddning på men där returen tyvärr går rätt ut till deras forward som kan lägga in den i to, kasse. De får ju lite mer energi här men det leder inte till särskilt många chanser, matchen öppnas också upp mer när båda lagen inte orkar jobba lika mycket upp och ner, vi tvingas och gör en hel del byten pga. skadekänningar, kramp och annat vilket väl knappast hjälper för att få mer rytm i spelet. Vi fortsätter skapa halvchanser, tror vi har ett friläge, Leon med flera har några instick mot bl.a. Bäre där vi tyvärr inte får till något avslut och Alex tar en 60-meterslöpning och är så när efter att ha petat den förbi en back kunna göra detsamma runt målvakten och minst få med sig en straff, men den för dagen väldigt duktiga Mossenmålvakten lyckas avvärja i sista stund. Men till slut ger en omställning resultat där Leon ungefär vid mittplan får bollen halvt rättvänd, vänder om och slår en perfekt boll ut till Calle som tar med sig den, och slår ett hårt lågt inspel förbi målvakten till Bärra Inzaghi som än en gång är på rätt plats och kan dundra in segermålet. Sista 10 blir såklart nervösa när vi ska spela av en ledning, och de trycker självklart på mer och chansar lite men förutom några hörnor blir det inte jättefarligt ändå utan efter 93:35 blåser domaren av och en väldigt skön premiärseger och tre poäng kan tas hem till Majvallen. Till matchens lirare utsågs Sebastian ”Bäre, Bärra” Bäregård av den tidigare innehavaren Bengan.
Ska man hitta små förbättringsområden tyckte jag från läktaren att vi 1) Behöver få fler djupledslöpningar från minst en av 10: a och forwards för att trycka ner deras backlinje och öppna upp ytor för de andra, Ponne är garanterat snabbare än alla mittbackar i serien 2) Våga hitta upp direkt till dessa från backlinjen centralt, det blir ofta att vi söker wingback antingen på samma kant eller att vi försöker slå en diagonal boll över till bortre wingback. Det är bra att ha bollen men vi måste variera med att ibland försöka spela igenom flera lagdelar och slå mer hotande passningar (dock utan att bara slå dem på chans). Det blir lätt att vi lämnar över den till Jonas som driver upp den själv, det är ofta rätt effektivt och vi skapar också chanser på det sättet men ännu mer variation är jag övertygad om kan leda till ännu högre höjder för detta lag.
Med det sagt så gör vi en otroligt bra match på många sätt och visar framförallt att vi tror på vårt spel, annars avgör man inte i slutet på det sätt vi gör. Vi har också visat mot lag oavsett division att det dels är fruktansvärt jobbigt att möta vår press och dels att vi kan hålla i boll och trötta ut motståndarna på ett helt annat sätt än vad jag upplevt i laget innan. Vi tar steg för varje match och det ska bli riktigt roligt att följa hur långt det kan bära i år!
Nästa vecka är det äntligen hemmapremiär, vi vågar inte utlova fint väder men däremot ett lag som kommer bjuda på rolig fotboll, mycket energi och förhoppningsvis även 3 poäng. Vi hälsar alla Azalealag, föräldrar, släkt, vänner, övriga intressenter av bra fotboll samt motståndare varmt välkomna till Majvallen fredag 12/4 19:15.
/Rasmus ”Räven” Linderås
